- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
124

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124 CAROLINENS MINNEN.
— Är han död?
— Ja!
— Hvad hette han?
— Ragnar! — Han hade upptäckt sammansvärjningen och
omtalade för mig vår konungs fara samt blef i samma ögon-
blick ett af bandets blodiga offer. — Men han dog glad och
tackade Gud, att man tagit miste på honom och hans älskade
konung. -— Gud skydde Sveriges land ocb kung, voro de sista
ord, han sade, förrän han dog.
Konungen gick tankfull ett hvarf kring rummet. Därefter
stannade lian framför Kula, sägande:
— Ar du säker på flickan, korpral?
— Ja, Ers majestät!
— Väl! Jag vill då försöka tro henne om godt; ehuru
jag har svårt att tro på en kvinna.
— Jag svarar för henne, vågade Kula säga.
— Välan! Med ditt hufvud får du svara för henne, sade
konungen strängt. — Betänk dig väl: med. ditt hufvud!
— Jag har betänkt mig, herre konung!
— Tro mig, Ers majestät, bad Mimmi knäböjande samt
tilläde: Jag var utsedd att stöta dolken i Ers majestäts hjärta.
Just den dolk, som är med här, skulle användas. Man ville
tvinga mig med våld att taga det förgiftade vapnet; men —
jag kan inte mörda.
— Det är bra, min flicka, svarade konungen ovanligt mildt,
hvarefter han åter tyst gick ett slag kring rummet. Då han
stannade, ropade han hastigt och lifligt:
— Min pamp!
Den räcktes honom.
— Fort ut att uppsöka mördarligan, utropade han därefter.
• Mimmi sprang då upp från sin knäböjande ställning och
sträckte sina händer bedjande mot honom sägande:
— Stanna, herre honung, stanna!
— Du vågar befalla, flicka!?
— Nej, jag beder.
— Framåt! ropade konungen.
— Nej, nej, jämrade sig Mimmi. Stanna i Guds namn!
— Tror du, jag är en dåre, kvinna?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free