Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 CAROLINENS MINNEN.
banan en nian, som vill Sverige allt ondt, sade den gamle
knekten skarpt och hans ögonbryn drogo sig hotfullt till-
sammans.
— Hvilken är det?
— Jo, svarade invaliden, hans namn är Johan Reinhold
von Patkull! Det är ett namn, herr kyrkoherde, som de svenska
mödrarna borde lära sina barn
att förbanna, redan medan de
ligga i vaggan.
— Hu då, utropade Anna.
•— Hvem är denne Pat-
kull, frågade klockaren.
— Han är en förrädare,
utropade invaliden.
— Det har jag af edra
föregående ord kunnat förstå,
svarade klockaren; men hvar-
ifrån har han kommit?
— Jo, han lär till börden
vara lifländare.
— Jaså, det är då han,
som blef dömd i högmålsbrott
här i Sverige och måste fågel-
fri fly ur landet, sade kyrko-
herden.
— Det är han, herr kyrko-
herde, upplyste invaliden.
— Hvar finns han nu?
— Jo, han har flere år
left i landsflykt; men slutligen
fick han genom sin landsmans, Paijkull, hjälp anställning i
Sachsen, där han snart kom i stor gunst hos konung August
eller kanske rättare sagdt hos general Flemming, som är en
af konung Augusts gunstlingar; ja, man kan säga, att Flem-
ming är August den starkes högra hand — och nu är Patkull
hans vänstra.
Han är en förrädare!
— Såå, sade kyrkoherden, kan en ärelös och i akt för-
klarad brottsling göra en sådan karrièr?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
