Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
704 CAROLINENS MINNEN.
väl åttio barn iklädda ottomanska dräkter och kastade blommor
för konungens fotter.
Kung Carl såg inte på barnen utan stöflade på i hastig
fart uppför trappan.
Uppkommen för trappan möttes konungen och hans offi-
cerare af en annan syn: En balustrad af hvit marmor och på
denna balustrad höga bildstoder af stort konstvärde, vidare
ett galleri, hvari skatter af omätligt värde förvarades.
Konungen tycktes icke alls fästa någon uppmärksamhet
vid dessa konstföremål, eller vid galleriets utomordentliga skön-
het; det enda, som tycktes intressera honom, var den afdel-
ning af ett garde, som paraderade. — Konungen saktade sina
steg, när han skulle passera denna afdelning och kastade gan-
ska närgångna blickar på såväl de turkiska officerarnes som.
manskapets vapen och munderingar.
När galleriet var passeradt, stod konungen åter vid en
trappa af marmor.
På hvarje trappsteg af denna trappa lågo på knä två unga
kvinnor med ansiktena öfvertäckta, enligt turkisk sed och med’
hvar sin väktare bakom sig.
Dessa kvinnor tillhörde storvizirens harem och vakten
var med dem, för att de icke skulle kunna bereda sig tillfälle
att fly ur fångenskapen.
Detta var en ovanlig hedersbetygelse för kung Carl; men
han kastade ej en blick på de knäböjande kvinnorna utan fort-
satte sin väg skyndsamt förbi deras led.
Därefter passerade konungen en korridor, som var för-
vandlad till ett hvalf af höga bladväxter, där mellan hvarje
växt stod lutad mot sitt gevär en paradklädd turkisk krigare.
Korridoren slutade vid en dörr belägen midt för trappan.
Denna dörr slogs upp och lämnade utsikt till en ljus, i
mohrisk stil hållen sal, hvarifrån hördes en bedöfvande musik
utförd af janitzscharer, hvilka hade sin plats på en läktare.
Storviziren, omgifven af höga ämbetsmän och högre militärer,
väntade i denna sal den höge och underlige gästen.
Det var en rent af bländande österländsk prakt, som ut-
vecklades under denna mottagning, en prakt, hvilken skulle
hafva hänfört hvilken annan människa som helst utom salig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
