Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärtat. Den skald, som bäst lyckas att återgifva de
känsloskiftningar, vare sig af sorg eller glädje, som så
att säga äro allmänt mänskliga och hvilka nästan enhvar
förnimmer i sitt eget inre, blir äfven människorna mest
dyrbar, vare sig dessa finna sin glädje rätt uttryckt eller
finna trösten uti att se sin egen sorg återgifven på ett
skönt sätt i ord och rytmer, hvilka liksom framställa
denna sorg i ny form eller skänka mod och hjälp att
öfvervinna densamma; den skald, hos hvilken hans
samtid och, för så vidt han är »äkta», äfven hans
eftervärld igenkänner sig själf klargjord, blir populär. Men
en helt och hållet ensamstående, storslagen karaktär,
som är sig själf och intet annat, utan hänsyn till något
annat — hans hela känslolif är skildt från vanliga
människors och blir af dem svårare förstådt.
En sådan är Beppo, han är en byronsnatur, alt för
mycket i saknad af Byrons ofta känsliga, mjuka vekhet,
för att i så mycket högre grad besitta hans våldsamma
lidelse. Detta gör honom impopulär; han väcker in-r
tresse, ja beundran, men blir lätt lagd på hyllan.
I hans dikter ljuder endast en ton, som så att säga
förenar och sammanbinder alla de olika dikterna till ett
helt: hans egen vilda, ångestfulla förtviflan och
misströstan på alt mellan himmel och jord, hans djupa
lifs-leda, den han i dikten »Conrad» uttrycker så:
På lifvet ej sätter jag alls något värde :
Som vädelden rofvet, min kraft det förtärde
Och nedstämde eldsjälens blixtrande mod.
Min glädje det stulit, min sällhet det rånat
Och all min förhoppning kallsinnigt förhånat,
Tills isigt som ödlans och stelt blef mitt blod.
Detta är det också som gör, att man hos Beppo
ej spårar någon utveckling; han är den han är, och
detta är han genast med första penndrag, han nedkastar
på papperet. Dagligt Allehanda i juni 1848 kallar hans
dikter »till större delen snillrika feberdrömmar, förfarliga
dödskampsfantasier» och tillägger: »hindret för hans
utveckling låg i bristande jämvigt och harmoni».
Hindret låg däri, att dikten för honom var detta
döfnings-medel, ej ett arbete eller en konst. »En skald som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
