Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock ej som den kommer, de taga guds dag:
Dem äro ej gudar, ej mänskor i lag,
Blott om idealer de drömma.
De njuta till kropp och de njuta till själ,
De njuta, till dess de sig njuta ihjäl:
De suga sig fast, gudasälla,
Vid hjärtan, som darra af tjusning och lust,
Vid läppar, som rusa likt drufromas must,
Vid svanhvita barmar, som svälla.
3-
Mellan en stor del af Sommelii diktade
personligheter — vi undantaga härvid alla hans satiriska bilder,
hvilka till stor del äro porträtt — finnes det en
inre frändskap, sådan, att man endast på den yttre,
alltid bjärta och väl träffade konturen kan skilja dem
åt; det är skalden själf, som framträder bakom alla dessa
lyckade ehuru genomskådliga förklädnader; »Rodrik»,
»Bravon», »Conrad», men framför allt »Rudolf von
Wildheim», äro alla glänsande karaktäristiker af en och
samma, ande, den som stormar inom Beppo-Sommelius
oroliga bröst.
Visserligen håller han sitt privatlif utanför sin poesi;
men i dessa diktade hjältars ådror flyter hans eget blod;
hans eget hjärta — en skalds hjärta i en soldats barm —
klappar inom dem och lägger orden på deras tunga.
Hvad han genomlefvat och lidit af inre strider uttalar
han själf i tillegnan till kronprins Carl, det uttalas vidare
af desse hans pseudonymer, och ur de lösryckta här
och där i de olika dikterna liksom inkastade värs, där
hans egen lidelse, smärta och hopplöshet öfverväldigar
honom, kan man framvisa hans eget lif — äfven i
dess yttre konturer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
