- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
31

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Af inkonsekvenser full.

Hvad en knekt? En tanklös galning,

Som vill mördas för betalning.

Stympas för en drömbilds skull.

Hvilka ord af Sommelius, krigaren med eldsjälen!
I stunder som denna, dä helt visst glansen i »hans
mörkblå öga» är fördystrad och slocknad, då han är
gripen af leda till och med för detta enda, som äljes
helt fyller hans själ med hänförelse, då han med en
lefnadstrött människas förtviflan ser tillbaka på sitt
förödda lif, dess tomhet, dess ändamålslösa och rolösa
kringirrande och finner, att:

Lasten blir tråkig, dess retelser domna,

När strängarna slappas, lifsandama somna, —

då ha helt visst de tankar vaknat i hans inre, som han
uttalar i dikten »Själfmördaren», hvari han säger sig vara
utledsen vid lifvet, fardig att slänga bort det, som den
trötte kastar pilgrimsstatven, ty da:

— — — fred jag får för sorgen; för min smärta,

Den nakna kistan är för smal och trång,

Och lugnt jag sofver, tills mitt brustna hjärta
Blir läkt — och gud mig väcker själf en gång.

»Fred för sörgen» fick han aldrig mera i lifvet;
och den sorg, som mest af alt kvalde honom, förenad
som den var med bittra själfanklagelser, var sorgen
öfver den handling, han begick mot en ung flicka, nan
älskade, och som älskade honom tillbaka; på detta syftar
han i flera sina dikter, t. ex. i »Daemonerna» och
islut-värset till »Conrad»:

. Jag kom som en stormil och afbröt din stängel,

Clarence, — och du föll, men du föll som en ängel;

Din panna var ren som narcissens, i ram
Af nattsvarta flätor; — och trots mitt lättsinne,

Som rosen i urnan du står i mitt minne,

Ljuf som en mariebild i Notre-Dame.

Denna unga kvinna, hvilken han under de år, han
i början af 1840-talet bodde i Stockholm, lärde känna i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free