- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
55

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trycka den allmänna folkviljan, ty i deras ögon är
folket ingenting annat än en rå, tygellös, sin egen
fördel ej inseende pöbelmassa»–och Hierta skrifver

i en skarp artikel d. 8 aug. 1844: »Med hvad rätt sitta
adel och prester på den svenska riksdagen?» följande:
»de föra ett fagert språk, men arbeta egentligen på
fortplantandet af förtryck, mörker eller
undantagsrättigheters vidmakthållande–-.» Ihågkommas bör,

att just på grund af oroligheterna i Europa och den
ständigt omstridda representationsfrågan i Sverige,
spänningen mellan det parti, som gjort sig till organ för
»folkviljan», och det på det »bestående» hållande
mot-partiet blef alt större år för år, till dess lösningen
icom 1865.

Till och med i senare tider kunde den fredlige
Runeberg i sin »Döbeln vid Jutas» ej af hålla sig från
att liksom Beppo och Braun gifva »prelaten» ett hugg.
Man kan väl ej säga, att alla prester inom svenska
kyrkan visat en prelatensisk anda, men väl att prelatismen
alltid varit starkt representerad på kyrkans högsta platser,
och att diktens män haft sina ögon riktade mot dessa
höjder och ej mot de dalar, där mången gång en äkta
evangeliskt sinnad landtprest obemärlrt vandrat — dock
ej sa obemärkt, att icke Talis Qvalis på äldre dagar
upptäckte honom, fri från alla partitvister, i den landtlige
> Prosten»:

Evangelisk, som han kom
Men med lagens allvar
Och det visa nitet, som
Slår, men också salvar.

Med ett ljus, som stadigt brann,

Han oss förelyste,

Och välsignad vare han
För den tro, han hyste,

För den kärlek, som han känt,

För hans hopp till Herran,

För hvar blänkfyr, som han tändt
I det dunkla fjärran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free