Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Rädd? Nej, det skulle fanden vara rädd», utbrast
seeländaren, och nu stormade han så fram, att, berättade
Lövenskjold: »jag gick på, alt livad jag kunde, mer*
jag hade svårt nog att följa honom.»
Han höll dock takten med, och efter denna träffning:
blef Lövenskjold, så vidt jag mins, strax korporal.
Nu tågade man mot Slesvig, och inom några dagar
stod man vid Dannevirke. Därefter underhandlades det
om fred med preussarne, men förgäfves. Under tiden
blef Lövenskjold sjuk: han fick frossa och hade redan
under några dagar fått dragas med denna sjukdom.
Tidigt på påskdagsmorgon var han så hos läkaren, som
skickade honom med ett recept till Slesvig. Han fick
medicinflaskan i fickan, men knappast var han åter på
gatan, förr än han hörde skjutning. Han lyssnade ett
ögonblick: nej, det var intet tvifvel därom, det var
kanonerna, som brummade, ehuru alla hade varit ense om,
att man först tidigt nästa dag kunde vänta preussarnes
anfall. Han skyndade då till sitt kompani, fann det
och kämpade tappert hela dagen, till dess vår lilla här
efter ett stort motstånd till slut mot aftonen måste draga
sig tillbaka för öfvermakten, medan fienden själf var
så utmattad, att han ej kunde tänka på att förfölja?
Men febern lämnade Lövenskjold: den var och förblef
borta, och han kom först ihåg den, då han skulle lägga
sig att hvila på marken och kände medicinflaskan i
sin ficka.
»Ofta har jag varit på björnjagt,» sade han om slaget
vid Slesvig, »men aldrig på en jagt, så munter som
denna; det gick hela dagen, som om det varit smordt.»
Hären drog sig tillbaka till Als, där den måste
förbli under någon tid, till dess den åter blifvit ordnad
och undfått förstärkning. Lövenskjold använde dock
de få fredsveckorna ingalunda till att ligga ovärksam
på Als. Han fick ett par veckors permission och gick
öfver Fyn och Seeland till Köpenhamn, hvarifrån han
ville begifva sig till Norge att samla frivilliga. Han gick
till fots genom Seeland. I Ringsted träffade han
händelsevis baron Lövenskjolds kusk från Lövenborg, som
ville förmå honom att åka hem med sig.
»Jag har inte tid, men hälsa från korporal
Lövenskjold, att han mår bra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
