Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina förfäders grafvar». Tron och språket äro enligt
Grundtvig de gyllne kedjor, som binda människosjälen
till det, som är henne heligast; de folk, som äga religiös
tro och språk gemensamt, som således sammanknytas
genom samma heliga band, äro af naturen ämnade att
varda ett: således är det naturen själf, som befaller
Nordens förening. —
Så länge Grundtvig lefde, var han en ifrig forskare
af Nordens forntid, äfven varm vän af skandinavismen
och fortfor många år efter ofvannämda skrifts
författande att i ungdomens midt tala varma ord för
dess »idé».
Bland Sveriges skalder var Ling en af de förste,
som direkt rönte invärkan af den gammalnordiska
tankegången inom danska literaturen. Dels åhörde han under
sitt femåriga vistande i Köpenhamn Steffens
föreläsningar, dels rönte han starka personliga intryck af
Oehlenschläger, och genom desse mäns påvärkan fann
han vägen till Eddan och den nordiska mythologien,
af hvilka han sedan skulle bli en den mest hängifne
beundrare i Sverige, och hvilkas besjungande skulle
sätta sin prägel på hela hans lif, gifva honom hans
bestämda lifsriktning. Anmärkningsvärdt är det, att då
kriget mot England utbröt och danska kronprinsen i
Mars 1801 uppmanade Köpenhamns studenter att gripa
till vapen, äfven Ling anmälde sig som frivillig, och
således blef en af de förste — om ej den allra förste
— som praktiskt förvärkligade den skandinaviska
brödra-tanken. Han inskrefs vid 2:dra kompaniet som n:r 81
och nämnes i matrikeln: »Peter Lingh, philolog, födt
i Malmö, boende paa Ulfeldsplads n:r 14».
Då Ling 1805 begaf sig från Köpenhamn tillbaka
till Lund, där Tegnérs skalderykte då var i jämt
stigande, medförde han till denne Oehlenschlägers dikter,
hvilka på Tegnér gjorde djupt intryck. De väckte
till lif, skrifver professor Ljunggren, hans
barndomskärlek till den nordiska sago- och hjältetiden, så att han,
redan innan Oehlenschläger dramatiskt behandlat ett
nordiskt ämne, hade för afsigt att skrifva en tragedi,
Blot Sven, hvilken dock kastades på elden, sedan han
läst Oehlenschlägers Hakon Jarl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
