- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
116

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

besvarat de anklagelser, »antiskandinaverna» brukade
framställa emot studenternas intresse för »politik», deras
resor, särskildt till studentmöten m. m., slutar Atterbom
med ett på erfarenhet grundadt erkännande åt de rena
och goda motiv, som i Danmark gifvit första upphofvet
till begreppet »skandinavisk förbrödring»: »jag har sett
denna tanke födas, sett den späda genien uppstiga ur
sin vagga, växa och pröfva sina första vingslag.»
Broschyren afslutas med tvänne dikter, den ena skrifven 1825
till en fast i Sorö, * den andra omedelbart i anledning
af ofvannämda polemik. År 1825 har skalden
visserligen ännu ej förklarat sig som »skandinav» — själfva
broschyren börjar: »jag är ifrig skandinav» — men
grundtanken är dock densamma:

Nu väl! Vid alla glasens klang vi svärje
På nytt vårt gamla, heliga förbund:

Frid mellan våra mödrar, Danmark, Sverige!

På själens landkort fins ej Öresund.

Af trogen syster-vänskap hämte stödet
De tvänne hälfter, slutna till ett helt;

Och göre snillet, starkare än ödet,

Till ett i Gud, hvad människan fördelt.

1844 ^ter det så:

Hvad då jag kände, lika varmt jag känner:

De nitton åren ändrat — ingenting!

Dock jo! de ändrat ett: så långt i Norden
Som Asar bo på hvar sin strand af haf,

Från bröst till bröst en slamma går vid orden :

»Blif trefaldt stark, ty du är skandinav.»

Det går ett dån utöfver tidens vatten;

Dess vågor brottas nu med skummigt svall.

På kall och töcknig strand, hvad bådar natten?

Månn’ gudars morgon? Eller gudars fall?

Blott hvad man tror, blott hvad man vet, är stjärnan;
Blott modet, att bekänna, är vår staf.

Må lyckan svika oss, den falska tärnan!

För döden bleknar ingen skandinav.

* Tryckt i Svea, h. IX, n:r il, 1826.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free