- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
121

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Äfven Nybom, som ej var med på resan, sände i
de hemmavarandes namn en dikt i den kända ton,
hvarmed han alltid uppträder som »student» — som
målsman för studenterna:

Hvad gör det dock, om vi ej råkas en tid,
Om fasten ej alla kan samla?

Vi träffas en gång i den heliga strid,

Då alt, som är murket, skall ramla, *

När anden tar mandom och griper till svärd.
Och stridsljust det blifver i hela vår värld,
Då bröder, vi träffas väl åter.

Du vikingavagga, du östersjövåg,

Gif plats, ty då komma vi alla;

Då följa ock vi med på brödernas tåg,

Då, Dannemarks söner, vi fialla

Med svärd och med lyror intill edra bröst,

Då ropa vi alla med jublande röst:

Hell, vårt Skandinavien lefve.

Det är de bålstora orden i ynglingaöfvermodets
glansperiod, som här talar, ett sant uttryck af en tid,
då studenterna trodde sig draga hela världens
uppmärksamhet till sig och sina tag och drömde om att
med dem slå minst hela Europa »med häpnad». Och
om än Talis Q valis i sin himlastormande dikt, hvari han
rycker blixten ur himlens hand för att rida grensle på
den (1), ej lyckas gifva den rätta klangen åt tidstanken,
så är dock förhållandet annorlunda med Nybom; ty
ehuru ej häller han föraktar stora bilder och än större
ord, så uttalar han dem dock i full öfverensstämmelse
och i innerligt samband med tidsandan, med sådant i
denna, som just ger uppslag till den skandinaviska
rörelsen; han ger ord åt samma tanke, som under
studentmötena så ofta uttalades, den nämligen, att när
studenterna gjorde hvarandras bekantskap och »blefvo bröder»
i Lund eller Upsala, då var det »folken, som druckQ
brorskål, och klangen af denna stora brorskål skulle
höras öfver Europa». — För mindre kunde det ej gå! —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free