Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och guld draperade tron, med de tre rikenas vapen vid
sina fötter och likaledes med de tre rikenas
skyddshelgon omkring sig, »Campagnen 1848» med svenska
soldater i uniform, beväpnade med räfsor, kung Fredrik
Wilhelm till häst i militärisk drägt och med en väderflöjel i
pickelhufvan intaga framstående platser; »och,» säger
en berättare om denna fäst, »man bedrager sig mycket,
om man tror att icke härvid den uti Upsala i god
jordmån planterade skandinavismen ofta nog med satirens
udd träffade dessa tyskar, öfver hvilka hon numera, så
beklagligt det än må vara, har skäl att harmas.»
Helt ampert i ton och stil yttra sig andra, för
hvilka Sveriges neutrala hållning varit ett för
smärtsamt slag att med tystnad bära. De frispråkigaste äro
tidningsmännen, främst Orvar Odd; dock framkomma
ej hans klagomål i poetisk form, utan på renaste prosa.
Det är i sin lilla skrift »Tvänne Vändpunkter», han
yttrar: »Denna kryddkrämar–kryddpepparpolitik,
detta kryddboneseri mördade året 1848 för oss alla.»
Och med anledning af hvad han kallar »den bedröfligt
bekanta svensk-norska interventionen» i de danska
affa-rerna 1848, talar han om, hurusom denna »manhaftiga
ansats» snöpligen ändade med komplett fiasko, och huru
hela föreställningen slutade »med en stor
förladdnings-batalj med evolutioner och bengaliska eldar vid Lomma,
och huru hela detta martialiska drama upplöstes i en
sidenskobalett.»
De skandinaviska studentmötena hafva emellertid
fortfarit in i senare tider, ehuru den ursprungliga, så
hjärtliga och käcka tonen, den trosvissa hänförelsen alt mera
öfvergått till ett konstgjordt på efterklangsfraser ofta
rikt fäst-orerande vid fylda bålar; de sista studentmötena
hafva, trots de fortsatta allmänt skandinaviska talesätten,
visat sig mera vara sammankomster mellan Nordens
högskolor — ej af politisk utan enskild och personlig art.
Skådar man emellertid 1840-talets skandinaviska
dikter och studentmöten i belysning af det första slesvigska
kriget, visar det sig, att den skandinavism, som
studenterna besjungit, och som i den första glada hänförelsen
öfver, att »söndringens tid» var förbi, slog ut i jublande
fäststämning, ej af dem själfva kunde realiseras och allra minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
