Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära vänner uppläste sin Angelika. Efter ett inspireradt
tal till honom förklarade då Nybom:
»Malmström, med detta poem inträder du i den
svenska diktens konungapalats. Bestig tronen, vi hylla
dig.»
»Hvar skall du då taga vägen?» frågade denne
honom:
»Min plats är undersåtens.»
Denna Nyboms tillbakadragenhet hade sannolikt sin
rot äfven i hans tidigaste lefnadsförhållanden, hans
fattigdom ock det samband, han alltid kände med de ringa, med
de lägre klasserna. Det var mera än en gång nästan
rörande att höra honom berätta om sin barndom — med
variationer alt efter som lynnet växlade — och om huru
han kom att inträda uti denna underfulla värld,
studentvärlden, hvilken han som barn ansåg vara det högsta på
jorden, och som han, äfven efter det han för länge
sedan lärt, att den var blott en af stationerna på färden,
hade så svårt att slita sig ifrån; ja, i grund och botten
kunde han häller aldrig detta. I själ och sinne var han
in i det sista »student», som för 40 år sedan.
»Se, jag är nu född i Vaxala,» berättade han en
gång för oss, »där far min var skomakare; och jag skulle
också ha blifvit skomakare, — men hur kan jag inte
tacka vår Herre, som varit så nådig emot mig — om
jag blifvit det, så hade jag slutat på Långholmen — för
jag dugde inte till skomakare — det var jag för orolig
till. — Men aldrig hade jag kunnat bli en tjuf och
aldrig någon mördare, det törs jag påstå — jag hade
kommit dit som försvarslös — jag hade sjungit mig en
aria dit in — för det, jag har tyckt om, det var att
bara gå och myssla och pyssla om dar’na. Ja, jag har
mycket att tacka vår Herre för. — — Men en dag,
da jag var liten gosse och sprang och lekte på golfvet
i fars stuga, kom en herre in: »är det mästers gosse
det? Du vill bestämdt hällre läsa än bli skomakare,
det ser jag på dina ögon» — för se, jag hade o gon på
den tiden. Gud, — om jag ville! — Och då erbjöd
han sig att läsa med mig jämte en hans discipel, som
behöfde sällskap.»–-Om sin far och mor talade
han gärna, och om huru han brukade på den förres
knä lära sig folkvisor och höra berättas om Finland —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
