Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi ej flviskt forske i himlens rådslut;
Vårt behof dock är — må behofvet vördas! —
Att för tronen, folket, det hela landet
Säga: vi söija.
Som en änglasyn ur den andra världen
Sågs han bland oss, tjusande, skön och luftig;
Furstemanteln räckte ej till att skyla
Vingen därunder.
Som en fridfull sommamattsdröm i norden —
Valdthorn ljuda fjärran i höga bärgen,
Skogen sjunger, dalarnas rosor dofta,
Månsken på viken —
Så var Gustafs leende lefnadstafla.
Alt hvad friskt och ljufligt naturen ägde»
Log i blomsterprakt i hans unga hjärta,
Log på hans panna.
Hofvets bojor fängslade ej hans ande,
Ty han lätt dem löste, när hälst han villeT
Och på sångens skimrande Jakobsstege
Steg emot ljuset.
O, då njöt han såsom ett barn af lifvet,
Sångens bin då svärmade på hans läppar,
Ögat brann och kindernas blommor brunno —
Han var förklarad.
I hans väsen, som i hans minsta handling,
Låg en gömd musik; — i dess klara böljor
Steg han ned och tvådde sig ren från lifvets
Skärande missljud.
Han var pärlan uti sin faders krona,
Han var rosen invid sin moders hjärta,
Och i höga syskonens krets han var den
Gyllene länken.
Nu i stjärneslott på azurens öar,
Furstekronan bytt i en himmelsk krona,
Sitter Gustaf, stämmer till änglars korsång
Lågande guldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
