Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bikta sig; en dylik diktning är för den stora
allmänheten långt lättare att uppfatta än den mera realistiska,
den kräfver långt mindre tankeansträngning, långt
mindre förutsättningar, ty den meddelar sig i en stämning,
den tilltalar det inom oss, som vi själfva känna till:
längtan, tränad, vemod, sorg och smärta, kärlek och
fröjd. Man behöfver ej någon särskild grad af
bildning, inga studier, ingen utpräglad iakttagelseförmåga
för att känna sig anslagen af en dikt, som talar varmt
om något af alt detta.
Men för att förstå den utpräglade
värklighetsdikt-ningen, kräfves det en vaken blick för det yttre, den
värld, som omgifver oss och som man alt för ofta är
böjd att såsom diktstoff förringa, både hvad människor
och natur angår; man har vant sig vid att betrakta den
såsom själfva prosans värld och därför som råämne
oanvändbar för den äkta diktningen; den skall af
fantasien omgöras, först då blir det poesi utaf den. För att
kunna tillägna sig ett motsatt åskådningssätt kräfves det
ofta nog en viss — vi vilja säga — poetisk
bildningsgrad. Både den reala, den hvad vi vilja kalla
plastiska poesien, där värkligheten i natur och
människo-lif framträder i skarpa träffande drag och rena linjer,
och den rent lyriska känslodikten, som bland
1840-talets diktare hade sina representanter t. ex. i Bottiger
och Nybom, hafva i senaste tider fått än mera typiskt
utpräglade tolkare, och den stora mängdens uppfattning
af desse jäfvar ej hvad vi ofvan sagt, ty denna blir
lättare vek om hjärtat af den rena känslopoesien,
hvilken lätt blir mindre egendomlig än den förra; den ena
känsloskalden liknar oftast den andra, blir därför
också lättare förstådd, men ock lättare glömd. Den plastiska
dikten har svårare att bana sig väg, men kommer utan
tvifvel, utrustad, om vi så må säga, med kraftigare
muskulatur, att i striden för sin poetiska tillvaro på sistone
tillkämpa sig ett längre bestånd hos den läsande
allmänheten. Huru mången läser väl numera exempelvis
den Franzénska poesien, medan Anna Maria Lenngrens
plastiska dikter i nya upplagor alt jämt finna bifall?
Den förra diktarten är mera rik på toner, den
senare på gestalter, men en ton förklingar fortare än
en väl formad gestalt utplånas. Det mesta af den starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
