Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Djupt i en skuggsval lund
Stilla och skön,
Hördes vid midnattsstund
Hviskning och bön:
Skapelsens älsklingar morgon fann
Lekande, jollrande med hvarann.
Då på en solpil red
Kärlek till jord,
Sänkte där vingen ned,
Hjärtat fick ord —
Världen var full växt, förklaring stod —
Högt på dess änne, och ädelt modl
Kärlek, det himlens lån,
Skönvingad far,
Kärlek vi ärfde från
Rikare dar,
Kärlek, men ljufvare, högre än,
Går oss till möte hos Gud igen.
Här yppar sig redan denna objektivitet, som sedan
så starkt framträder hos honom. Det är ej sina egna
kärlekskval, han skildrar för världen, och hvarken i
ungdomsåren eller senare skref han erotiska dikter i
egentlig betydelse, huru högstämda loford han än kunde
uppstämma till kärlekens pris, t. ex. i denna om en
karamelldevis starkt erinrande strof ur den tidiga
ungdomsdikten »Kärlekens Fackla», införd i »Dagrar och
Skuggor*, där det heter:
I djupa eldsdrag skrif;
I kärlek blott är lif,
Blott den, som älska kan,
Den högsta himmel vann.
Ett annat exempel gifves i dikten »Kärlekens seger»:
O kärlek, hjärtats underflamma,
En gudaskepnad står du för min syn,
Du famnar stoft och himmel i detsamma,
Jord är din piedestal, din krona skyn!
Du tänds i Södem och du tänds i Norden,
Du är det enda Eviga på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
