- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
204

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kärleken mellan man och hustru, den, som står så
lef-vande för honom, när han hör helgmålsklätntningens
sista slag och han säger till sin ungdomsbrud:

Då föll ett slag igen, nej tu,

Förtonande i samma nu:

Att så vi finge, jag och du,

Dö bort — och följas åt!

Någon böjelse för flyktiga förälskelser tyckes han
i motsats till Nybom ej hafva haft; åtminstone
förekommer ej en skymt af något dylikt i hans dikter, och
just det abstrakta och därför, som förut nämts, det något
kyliga i hans ungdomsutgjutelser till kärlekens pris
antyder, att ej något bestämdt kvinligt väsen vid dessa
sångers diktande föresväfvat hans inre syn eller varit
föremål för någon tyst tillbedjan å hans sida.

Gift 1847 vid mycket unga år med Aurora Palm,
dotter af öfverstlöjtnant Palm i Lund, lefde han i sitt
eget — att döma af hans diktning — lyckliga fast
tidtals arma * hem ett lif, som var raka motsatsen till flera
hans samtidas ensliga tillvaro, såsom Nyboms, Brauns,
Malmströms; det har ock lärt honom en sund
uppfattning af kvinnan i hemmet, i det dagliga arbetet. Han
har lärt, att ej endast kärlek, huru hög och ren den än
må vara, är nog för att grundlägga något hems sant
mänskliga lycka. Därtill fordras mer än kärlekseder,
om än så uppriktiga i ögonblicket:

Ty jordisk lofven gärna är
En bubbla, blåst af tvål;

Som många granna färger bär,

Men ej beröring tål.

Det kräfves mera, det kräfves arbetet att bibehålla,
hvad man med kärlek förvärfvat; det kräfves en
gemen-samhetskänsla, en gemensam sträfvan för hus och hem
och —

* Att Talis Qvalis under sin första Stockholmstid var tryckt
af fattigdom, är nogsamt kändt. Enligt hans egen uppgift till en
hans ännu lefvande vänner bestod hans middagsmåltider då ofta
endast af en semla och en bit ost.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free