- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
207

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och flärdlös dödssång, tillägnad en borgerlig kvinna,
Maria Christina Fagerlund:

Att hjälpa osedd och förtegen
En ädel, oförvållad brist,

Det var din kvinligt sköna list,

Och aldrig var du rädd om stegen
Till fattigdomens förstukvist.

Att leda, styrka och upprätta
Förstod du; och om någonsin
Man i ett hjärta kan se in
Och vänligt på dess börda lätta,

Så var den svåra konsten din.

En dylik äresång till kvinnan är lika stor heder
för mannen, som af full öfvertygelse sjöng den, som
för den besjungna själf; en sådan sång kan endast
komma från den, som af lifvet omkring sig lärt denna
uppfattning, som sett och erfarit en sådan kvinnas
väl-signelsebringande inflytande och närvaro.

Den oklara kärleksdyrkan i ungdomsdiktningen
efterträddes sålunda småningom af en lugn och stadgad;
hans egen trofasta kärlek till hustru och hem —
trofasthet är ett hufvuddrag hos Talis Qvalis — ger honom
kraften att se kvinnan från de ädlaste synpunkter. Och
samtidigt härmed är det just inom det egna hemmet, han
själf finner lycka och sann människofröjd. De dikter,
som beröra detta, äro också i sin enkla skönhet mäktigt
gripande; liär öppnar denne skald sitt hjärta och låter
i varm innerlighet världen blicka in i dess helgedom;
såsom alltid måttfull och behärskad, gör han därigenom
blott så mycket djupare intryck. Detta sker i
synnerhet i dikten »Mitt döda barn»; här uttalar han den
sorg, som öfverväldigar honom, ehuru han äljes ratar
att föra till torgs sina egna känslor vare sig af glädje
eller smärta och allra minst de senare, såsom han också
förklarat i sin sista sång:

Hvad sår jag fått, jag ensam vet —

Och det må bli min hemlighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free