Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lian sätter i främsta rummet, och för detta kräfves
naturligtvis, att kvinnan själf besitter en utpräglad
karaktär, att hon äger personlighetens stämpel; rättighet att
-äga denna förnekas henne ju ofta nog ännu i dag, och
än mera var detta fallet för några tiotal af år tillbaka.
"Talis Qvalis är således här en sann framtidsman, äfven
om han ej nämner ett enda ord, ej ens en antydan om
någon som hälst slags kvinnofråga i den bemärkelse,
vi i våra dagar vanligen taga denna, ty hvarje
uppfattning af kvinnan och hennes värksamhet blir ju dock
-en sida af denna fråga. Sin åsigt om kvinnan just som
uppfostrarinna yttrar han nämligen i sitt inträdestal
i Sv», akademien, efter det han påpekat lyckan af att
äga en sådan mor, »hvars närvaro i de allra flesta fall
utgör den sommarvärme, i hvilken vårt själslif, framför
alt så vidt det uttrycker sig i lynne och sinnesart, för
en jämn och stilla och naturlig utveckling.» »Hennes
blidhet», fortsätter han, »värkar på den uppbrusande,
hennes ömma allvar på den lättsinnige, hennes
uppmuntran på den försagde och hennes lugna bestämdhet på
den trotsige. En far ser i allmänhet på för långt hall
och är därjämte vanligen för upptagen af samhällslifvets
kraf och lefnadens nödvändiga yttre omsorger, att hinna
rätt iakttaga barnets natursida och kunna lämpa sitt
handlingssätt därefter. Men moderns syn är skarpare
för det närmast liggande — och hvad hon icke ser,
det känner hon, anar, hvad hon icke känner, och
misstager sig sällan. Ett bekymradt ögonkast från henne,
eller en öppnad famn, har också en invärkan på
barnasinnet, som låter känna sitt inflytande ännu länge sedan
viljan erhållit sin prägel för lifvet.»
Detta yttrande bär hela prägeln af att vara fotadt
på hans egen erfarenhet såsom make och familjefader,
hvilken kunnat följa och jämföra sitt eget inflytande
öfver ett barns sinne med en intelligent kvinnas.
»Kärleken är vältalig», skref han i sin ungdom; förvisso har
den här fått ett vältaligt uttryck, men innerligare och
vackrare tolkar han den dock i det värs, hvari hans lifs
ledsagarinna med några få penndrag framstår såsom det
förvärkligade ideal af sann kvinna, han för sig
upp-stält:
Frihetens sångarätt. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
