Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kristna julhälsningen »frid på jorden och
människorna en god vilja» ej endast som en vacker hälsning för
att ingifva en känsla af mystisk fröjd, då den ljuder
vid julljusens sken på juldagsmorgon, utan långt mera
som kristendomens program; det praktiska
förvärkli-gandet häraf skall vara de kristnas uppgift. Och detta
kräfver arbete, arbete i världen omkring oss, och, säger
Talis Qvalis:
Den gör ej till en gudstjänst lifvet,
Som undan lifvets ansvar flyr;
Men den, som ej för mödan skyr
Att ge, hvad honom blifvit gifvet,
Och helga lefnadens bestyr.
Vår Gud är kärlek, säger han. Gud har ej lagt
sin egen skapelse i bann: »se bara himlens sol i synen
och se om Herren vredgas kan?» Därför vänder sig
också Talis Qvalis direkt till den riktning bland de
kristna, som i bäfvan för »vredens» Gud söka draga
sig undan från alt jordiskt såsom syndbesmittadt. Detta
sker i följande dikt »Motsats», den vi meddela i dess
helhet:
Förvändt till salighetens frukter gilja
En hop gudsnådeliga pietister,
Hur fyndigt än begreppets alla brister
De fläkta bort med trones hvita lilja.
De säga sig en strid för anden vilja,
Och dock den tappra skaran modet mister,
Så snart på deras bokstafstro man rister,
Och hotar dem från slehtrianen skilja.
De tro, att vanskött jord kan gifva ränta,
Men icke lust att själfva kalka tegen
Och låta egna skördar mogna där.
De sitta makligt och på himlen vänta,
Oss lyster det att själfva resa stegen,
Som upp till våra glada himlar bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
