Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefvande sätt är i dikt återgifven af en af Nordens störste
skalder. Den är sant folklig och har därför äfven hos
oss eröfrat sig plats ända ned i de djupaste folklagren,
där den sjunges vida mera än Talis Qvalis »Hymn».
Dock är den till sitt lynne alt för mycket finsk,
för att vi någonsin skulle kunna tillägna oss den såsom
vår folksång. Den egentliga svenska folksången torde
väl tills vidare vara »Vår Gud är oss en väldig borg»,
som ju äfven äger sitt upphof i en stor och härlig
kamp, men dock ej, såsom varande mera religiös än
rent folklig, kan ersätta en svensk nationalsång; detta så
mycket mera som den ej är hemmafödd i Sverige.
Som Goldschmidt i Danmark 1840 kunna äfven vi
fråga: hvarför ha vi ej någon folksång? Och i likhet
med honom skulle äfven vi kunna svara: emedan i
långliga tider vårt folk ej skakats af någon så mäktig inre
eller yttre rörelse, att den förmått elda en skald till en
sång, i hvilken hela nationen i nutid och framtid skulle
kunna instämma.
Det är, då en gemensam olycka hotar, som en
gemensam enhetskänsla skall springa fram. Om ock
t. ex. de krig, i hvilka själfva folket i forna tider
kämpade för sin frihet, kunnat skapa en karaktäristisk
folkvisa: »Kung Gösta han rider i Dalarne upp», så var
•dock vid denna tid nationalandan icke tillräckligt
medveten eller ens utvecklad för att någon sång skulle
kunna uppkomma, hvilken i sig bure det lefvande
fulltoniga uttrycket för, hvad som drabbat hela nationen.
Det fins dock en sång, som nära uppfyller de vilkor,
vi antydt, och som åtminstone för ett kortare
tidsrum af nationens lif gjort tjänst som folksång och som
till och med in i vårt århundrade på spridda ställen
lefvat på menige mans läppar,* vi mena A. Odels
Sinclairsvisa. Upprunnen, som bekant, i den
förhopp-ningsrika tid, som föregick Hattarnes krig mot Ryss-
* Så t. ex. var det ännu för några tiotal af år sedan plägsed
på Öland, att på det samkväm, som ofta nog afslutade bystämmorna,
SinclairsVisan upptogs af den äldste bonden i laget, och tillkom det
sedermera hvar och en af de i gillet deltagande att i tur och
ordning vid lämpligt ölvite sjunga sitt värs — tills den långa visan
samvetsgrant blifvit genomsjungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
