Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ditt namn är som en präktig,
En stärkande musik
Och gör den svage mäktig
Och tiggaren till rik;
Det strömmar tukt och maning
Därur till unga år,
Där gryr en värld af aning
Ännu för gråa h&r.
Hvad bäst blef n&gon gifvet,
Du våra fader gaf:
En egen härd i lifvet
Och sist en tryggad graf.
Åt oss, som från dem stamma
Och våra barn därhos,
Gif, Sverige, gif detsamma
Så långt som du bebos!
Vi fått så mycket ärfva
Från ilydda tidehvarf,
O, lär oss att förvärfva
Och lägga arf till arf!
Så suger skyn i norden
Den fukt på marken är,
Men detta lån hon jorden
I skurar återbär.
På mina knän jag beder
Till ilen, som makten har,
Att du, mitt land, med heder
Må varda, hvad du var,
Om nära eller fjärran,
Åt dig jag lämnar mig
Och släpper icke Herran,
Förr’n han välsignar dig.
Det ser ut, som om Talis Qvalis ansett denna sång
ej nog fullvigtig, eftersom den är utesluten ur hans
senaste diktsamling. Oss synes den så kärnfrisk och
ursprunglig, fyld af sådan eld och klang, att den kan
fullt mäta sig med de Björnsonssånger, som vid de stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
