Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, i det doldaste han oss viger
Och ej den minsta favör förtiger,
Som han har njutit med känslorus,
Såväl i solens, som månens ljus.
– – – – – – – – – –
Men är hans kärlek olycklig åter,
Aj, stackars liten, hvad då han gråter!
Då fins det neppe en enda rad,
Som ej är blöt utaf tårars bad.
– – – – – – – – – –
Han dukar under för dessa kvalen;
Betänk, o Laura, att karl’n blir galen.
I män från Lund och från Upsala!
I konstinvigde store män!
Nu kan jag Eder tunga tala!
Ta’n mig till nåder upp igen!
Jag aldrig mera glad vill vara,
När Herrarna befalla så;
Nej, jag vill gråta, gråta bara,
På språk, som ingen kan förstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
