Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osminkade namn, besinnar sig ej på att måla just en
»höstdag» med slask och rusk och anksnatter i
vattenpölarna, och dock med ett gemyt, en stämning, som
en vanlig sund människa ej kan undgå att känna sig
berörd och anslagen af:
Inne jag sitter, hör stormame tjuta,
Gräla och brottas med väggar och knut;
Störtskurar piska mot bristfällig ruta,
Oh, hvilken fasa, när jag blott ser ut!
Rännil vid rännil på gården sig slingrar
Takrännan ger dem en ymnig tribut;
Blåsten med starka skolmästarefingrar
Luggar allén, snart peruken är slut! —
Bandhunden, förr den mest pratsamma sälle,
Sitter i kojan, så tyst som en mur.
ögat, orörligt altjämt på ett ställe,
Fylles med tårar af yrande skur.
Tuppen med hela sitt harem har tagit
Under en hökorg en hastig reträtt,
Regnet hans hugfulla låga nedslagit,
Lik en sultan tycks på nöjet han mätt.
Häjdad från knäfall igenom sin grimma,
Står där vid kärran en eländig märr.
Högt från den knifhvassa ryggen en dimma
Stiger ur luften, liksom ur ett kärr.
Ankornas jubel bedröfvelsen rågar,
Kors, hvilket väsen i himmelens höjd!
Då man är sorgsen, som döden det plågar
Kacklet att höra af dumhetens fröjd.
Kjorteln kring hufvu’t att hamphåret spara,
Springer en piga i träskor! — hopp, hopp
Himmel, hur nyfiken hvirfveln kan vara!
Stubben han lyfte mot himmelen opp.
Senaste synen var nog att betaga
Äfven den djärfvaste mod att se mer;
Ty vill jag sluta, gardinen neddraga,
Krypa till sängen och bädda mig ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
