Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl, men icke blanda sig i samhällsvärf. I religionen
borde de erhålla en god undervisning, men dikter och
politiska skrifter borde man icke låta dem läsa —
ingenting annat än böcker af fromt innehåll och om
kokkonsten. Musik, teckning och dans — också en smula
trädgårsskötsel och dylikt.»
Något mera frikostig är den konservative
jesuithyllande J. de Maistre, då han, i den brefväxling,[1] han
från Petersburg för med sin dotter, med henne afhandlar
frågan om kvinnans rätt att studera eller författa; han
säger nämligen i ett af dessa bref, hvari han visar, att
det är kvinnans uppgift att föda och uppfostra män:
»jag tror, att kvinnorna i allmänhet ej böra vinnlägga sig
om kunskaper, som strida emot deras pligter, men jag
är långt ifrån att tro, att de böra vara fullkomligt
okunniga. Jag skulle ej vilja, att de trodde Peking ligga i
Frankrike, eller att Alexander den store friade till en
dotter af Ludvig den fjortonde.» — Och i ett annat
bref heter det: »Jag ser, att du blifvit ond öfver mina
impertinenta utfall mot de lärda kvinnorna – – – Jag
har aldrig sagt, att kvinnorna voro apor, jag svär dig vid
alt, hvad heligt är, att jag alltid funnit dem
ojämförligt mycket vackrare, älskvärdare och nyttigare än apor,
jag har bara sagt, och det frångår jag icke, att de
kvinnor, som vilja vara män, bara äro apor, ty att vilja
vara lärd är att vilja vara man. – – –
Denna tankegång var äfven i vårt land den allra
vanligaste, och detta ännu långt efter det allmänheten
lärt sig erkänna och uppskatta de framstående kvinliga
förmågor, som uppträdt. De yngre skalderna
uppträdde dock ingalunda direkt emot alt kvinligt
författarskap — så mycket mindre, som en af de främsta
författarinnorna, fru Carlén, stod i personligt
vänskapsförhållande till de flesta af sina manliga literära
samtida, för hvilka hon, i likhet med fru Lenngren
fordom, förstod att göra sitt hem till en samlingspunkt —
de riktade sig emot det kvinliga författareskapet i den
mån, de funno det öfverdrifvet sentimentalt och osundt;
men ändock är det ej utan, att de gärna med skymten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
