- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
271

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på bondkärra som kroppsstraff, då hvarje mil skulle
motsvara i par spö, och 60 mil (som jag for) vara
lifsstraff.» Och dock står Braun helt visst i ett slags
skuld till dessa förhatade kärror, ty dem förutan skulle
han säkerligen fått mycket mera hufvudbry att lösa
knutar och reda härfvor t. ex. i sina noveller, i hvilka
just skjutskärran spelar en ej oväsentlig roll, liksom
diligenserna göra det i Dickens romaner, exempelvis
»Nicolas Nickleby», eller hos M. A. Goldschmidt — vi
nämna endast hans berättelse »I en postvagn» — samt i
Sverige äfven hos Nepomuk m. fl.; med ett ord, den
tidens roman- och novell-literatur skulle helt visst stått
sig slätt, om man ej haft de långa skjutsresorna att
stundom i novellistisk nöd taga sin tillflykt till. Under
sådana resor i värkligheten hade man själf naturligtvis det
yppersta tillfälle att komma i beröring med allehanda
folk, som förhållandet också var med Braun, och han
fick med egna ögon se och egna öron höra, hvad hans
tids människor kände och tänkte, deras förhoppningar
och farhågor; ej minst därför framkommer också alt,
som ger näring åt den allmänna tankegången, i rikaste
omväxling uti Brauns dikter; skalden är med hela sin
personlighet fullt inne i den värklighet, han besjunger.

»Jag framställer uti mina små poemer lustiga, men
tänkande personer, då jag förut blott framstälde tankar,
mina egna tankar,» skrifver han själf härom i bref 1835.
»Jag har nu lärt mig känna människan något litet och
vill följaktligen äfven söka att måla henne.
Människokännedom är också den enda kunskap, man lär sig själf;
man lär den endast därigenom, att man lefver — ju
längre dess bättre. Således kan jag hoppas att hinna
till någon höjd härutinnan, om ej i något annat, så vida
jag vill nyttja mina ögon.»

Och detta gjorde han också grundligt; hans flesta
dikter hafva sina motiv just af hvad han sett utom
kring sig i det dagliga lifvet; men på samma gång
framträder starkt hans egen personlighet i det sätt,
hvarpå han skildrar, hvad han sett. En person, han
grundligt känner till, är sålunda »hållkarlen» eller
»skjutsgossen» ; han vet huru de båda frysa och hundsvotteras,
och han läser deras tankar, både den gamles och den
unges, och han tolkar, hvad han läst, i dikter, som med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free