- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
283

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett par år efter det han som officer lämnat
Carl-berg, skref han till samme vän 1834: »visst var Carlberg
ett Scylla, men jag rädes, att jag därifrån har ramlat
pladask i Charybdis — — — eller hur tycker du?
Kan någon föra ett uslare ät- och soflif än en
trotjänare af sista ordningen? En fänrik lefver blott till

W&irdel.–-»

Och i ett bref från 1835, äfven till Ridderstad,
heter det: »bär du din nya underlöjtnant väl eller tryckes
du under bördan, liksom ned? De arma sönerna af
Mars! De äro dock de mest betungade af alla ödets
tvåbenta dragare; ty dragare äro vi alla —
kunglig fullmakt och tiggarlik fattigdom — bilda en tung

plog.–-»

I bref ungefar samtidigt till A. Adlersparre skrifver
han med mera allvar och större förtrolighet om sina
tankar angående sin framtid: »Nå, hvad tycker du?
Vi ha blifvit underlöjtnanter — det låter något i
narrarnas öron. Men om de än gjorde mig till
Underängel eller Öfverdjäfvul, skulle jag i alla fall ropa ve
öfver den dag, då jag blef militär; ty sämre vitae genus
finnes det näppeligen i världen. Hvilken dyster och
bedröflig framtid har man ej 1 Hungersdöden är
perspektivet i denna tafla af elände. Aldrig kan man på denna
bana, såvida man liksom jag och mänga gelikar är
fattig, komma i åtnjutande af den enda värkliga vällust
på jorden — jag menar den husliga. Nej bara mörker

— riktig oktobernatt. Vore jag tre år yngre, så skulle
jag i ögonblicket slå om och välja mig ny bana, och
gud vet, om jag inte gör det ändå; ty världen är öppen
och stor, och troligtvis kunde jag aldrig göra bättre

utbyte än det af kokarden och prestkragen.–-»

Redan här finna vi en af de bestämmande faktorerna
i Brauns lif, hans ekonomiska betryck och omöjligheten
att i hans ställning undkomma detta annorledes än
måhända genom ett rikt giftermål, en utväg, hvilken,
åtminstone såsom blott affärsföretag, påtagligen varit en
man sådan som Wilhelm von Braun otänkbar. I alla
händelser var hans hjärta redan då för alltid fäst vid
en älsklig flicka, den han dock just på grund af sin
fattigdom ej kunde fä:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free