- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
289

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förhållanden bildade en stark motsats till hvad han
redan som ung dunkelt inom sig kände såsom en
människa värdigt, en motsats, som för honom själf klar-

gjorde, och härdade den inre frihetsdrift, vi redan nämt
onom vara i besittning af, tills denna i
öfverström-mande styrka både framträdde i hans diktning och ledde
honom att i handling bryta med militärlifvet. Äfven
för honom hade väl detta lif i »pojkåren», som han
säger i »Farväl till min värja», stått som ett ideal; men
detta var inom kort förbleknadt och vissnadt. Hans
leda för det militära öfvergick omsider rent af till hat,
särskildt gent emot de kitslige öfverordnade, i synnerhet
»majorerna», hvilka han särskildt 1 novellerna utan
försköning låter defilera i all deras uppblåsta och elaka
dumhet; äfven i dikterna få de sina slängar; han
utbrister i »Farväl till min värja»:

— — — Det fins ett slagte, benämdt majorer;

De tro sig vara imperatorer,

Och deras läppar ha bara eder

Och deras hjärtan ha galla blott. — — —

Det är just de öfverordnades ofta förekommande
lumpna kitslighet, som med knappnålsstyng sårat
honom. Af »Tankar i ett läger» framgår detta på en
gång bittert och, då man känner till Braun och hans
skaplynne, rent af rörande; i de få orden ligger det mer
än i hela volymer af klagan:

Som barn jag krigarns ädla yrke valt,

Men dyrt min barnslighet jag har betalt,

Ty alt det lilla, som i arf jag hade,

På kronans magra bord jag nederlade.

Nu har jag blott min fullmakt och mitt svärd
Samt »mina skatter utur minnets värld»;

Men ack! bland dem de flesta äro sura.

Ty förmän gett mig galla in natura.

Dock utan syndaskuld mig synas de,

Ty den som ej fått vett, plär ovett ge.

Uti sina skildringar af det militära fredslifvet mötas
åter — helt naturligt — Braun och Beppo; båda yttra

Friheten* sångarätt. 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free