- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
291

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med alt skäl kan man på Braun använda de ord,
han i en prosaberättelse säger om sin hjälte, hvars drag
helt visst blifvit stämplade af det bästa, Braun bar inom
sig själf: »hans fria sinne var väl all mänsklig ordning
undergifvet, men det föraktade alt onödigt fjäsk och i
synnerhet alt lågt missbruk af den nästan obegränsade
makt, som krigsartiklama lagt i förmäns händer.» Till
följd häraf trifdes han ej häller på mötena; så t. ex.
skrifver han i bref härom 1838 till L. J. Hierta: »Det
är omöjligt att äga någon skriflust, när man har ett
möte i perspektiv. Med uppräckta händer tager jag
lika många dagars vatten och bröd; ty på ett möte
må du veta, är själfva Barabas lös. Du skulle bara se
med hvilket »otäckt» majestät dessa befransade nollor
eller majorer sprätta ibland oss eländiga subalterner,
liksom tuppar på en sophög.» — Åter majorer —näst
skjutskärrorna är det öfver dem hans vredes skålar mest
utösas. »En tjänstgörande major, som icke kan svära
dugtigjt, duger icke till tjänstgörande major.» Men det
var ej endast majorerna, som svuro; med tillhjälp af
eder och prygel skulle all exercis inplitas, och rekryterna
voro de, som fingo bära hundhufvudet: korporalen gaf
ej sina förmän efter.

Så låter det hos Beppo:

— — — Korporalema dyrka sitt vigtiga jag
Och njuta dessutom af tjänstens behag:

De ordres och prygel utgifva,

Och med hasselkäppen — jag vet inte hur,

Men det måste vara så sakens natur —

De fosterlandskänslan upplifva.

Till höger och venster där delas ut stryk,

Kommisspaltor klappas som trasor på byk,

Kötteder utkastas som spillning;

Och ovett det haglar förutan reson:

»Det är», som han sad’ om sin kryddsillportion,

»Blott peppar och ingen urskillning.»

Braun tecknar sin korporal lika kraftigt; båda
skildra lägerlifvet från samma tid och skildra det i
hufvudsak lika; Brauns »rekrytexercis» är en ej mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free