Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarpå han sökte döfva saknaden, därom var han
öfver-tygad. Mot slutet af senast anförda bref skrifver han
sålunda:–-»nu, sedan hon bortgått, kan jag ju
kalla henne min.–-Om jag måst förtiga min
kärlek, äger jag dock nu rättighet att öppet uttala min
sorg. Ja, hon är min — hon lefver i mitt minne, i
min saknad. Ackl säkert ser hon ned till mig från sin
himmel, ty varmare slog dock intet hjärta på jorden
för henne än mitt.–—»
I dikten »När jag tänker» kommer äfven detta
fram, visserligen i form, som skall föreställa skämtsam,
men som just därför blir så mycket mera rörande, emedan
man hör den kväfda gråten under de fåfanga försöken
att upptaga den gamla humoristiska tonen. I denna
dikt tänker han tillbaka på sitt förflutna lif, och när
han kommer till sitt möte med »liten fager tärna»,
heter det:
Nu kan det också hända, att hon vill blifva din,
Men se, du glömt ditt armod, det föll dig aldrig in —
Det tvingar dig att skiljas ifrån din trogna mö,
Då är du ock förlorad — då kan du gärna dö!
Det bästa, som kan hända, är att din ’flamma’ dör,
Då kan du följa efter, och se’n hon dig tillhör.
Men då jag tänker, detta min sista tanke är:
Hvad skulle vi med hjärta, vi arma maskar här.
Detta är ett af de fa fruktlösa försöken till ett slags
skämt öfver denna hans alt behärskande sorg; att le bort
den lyckades ej, äfven om han ännu alt jämt för
världen kunde le öfver andra ting eller rättare narra världen
att le med och åt sig; själf var han den förste att åter
bli allvarsam och att draga sig undan i dystert grubbel,
oberörd af den munterhet, han framkallat, medan han
liksom mumlade för sig själf de bekanta orden i »Mitt
konterfej»:
Det är bra roligt att vara rolig,
Då man med saknaden är förtrolig!
Men lika godtl Man har blifvit van
Att tro mig vara en lustig fan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
