Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skomakare på söder — hyggligt folk — som han
brukade hälsa på om kvällarna och dricka en toddy i hop
med. — Men efter kusinens död var han sig inte lik.
Till och med då han var i ett gladt lag, satt det inne
i honom och brann; då hade han ingen ro, utan gick
alltid fram och tillbaka på golfvet, och han sade ofta:
»jag bara bor här nere — jag längtar bort.–-»
Om en af Brauns många kringflyttningar berättade
äfven Nybom: »det fans på den tiden en komminister
i Upsala, som var en utmärkt bellmanssångare. Braun
kom en dag i sällskap med honom och bad honom
»lägga bort att vara prest för en kväll och sjunga några
bellmansvisor». Och presten sjöng, så att Braun grät
och sade, att det var den bästa predikan, han hört på
länge. — Dagen efter skref Braun och frågade, om han
kunde få komma och bo hos komministern; så var han
där i tre månader, och presten förnöjde sin gäst med
bellmaniader.–-»
En af Brauns bäste vänner varBlanche; denne såg
med smärta det lif han förde och öfvertalade honom
att flytta till sig på »Malmgården», Blanches kända,
nyligen rifna villa norr om Humlegården, det hem, där
denne gästfrie man samlade omkring sig sina i tidens
både politiska och literära lif ingripande vänner, bland
dem äfven Braun. I Illustrerad Tidning 1860 yttrar
Blanche härom: »Stackars Braun! Huru mången natt
väcktes ej den, som skrifver dessa rader, af tunga steg
och djupa suckar! Det var skalden, som irrade från
rum till rum, klagande och önskande sig döden. Men
morgonen därpå satt han, som vanligt, tyst och
försjunken i sitt arbete, satt vid Aganippens rand och
drack ur dess klara våg några timmars glömska af det
förflutna.» Om huru Braun lämnade sin tillflyktsort
hos Blanche har denne berättat för Ridderstad ett
mycket karaktäristiskt drag. Braun försvann helt enkelt
och utan att låta höra af sig; efter några dagars
förlopp tog Blanche en droska och åkte från ställe till
ställe, där han visste Braun brukade uppehålla sig, till
dess han sent om sider fann honom på söder på ett
ställe, kändt för sina präktiga toddar. På Blanches
bön, att han skulle följa tillbaka med honom, svarade
han: »Käre vän, du är mer än god, som bjuder mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
