Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och därifrån ned på papperet, där den ser så treflig utr
att jag ej har hjärta att stryka ut den, antingen den är
sann eller ej.» Dessa hans ord äro säkert ej så
allvarligt menade, ty det ligger vidt fjärran från en man,
som Orvar Odd att, med uppsåt att skada, oärligt
bedöma ett arbete; hos honom fins ej skymten af något
slags »skumleri», för att begagna en af hans egna många
danismer.
Hvad särskildt Almqvist angår, är det gifvet, att
dennes inbundna opålitliga karaktär aldrig skulle kunna
väcka Orvar Odds sympati. Han kallar Almqvist
»den liberala sakens Mephistofeles» och tillägger: »där
heder och ära icke finnes, ger jag för snillet ensamt
litet nog, och där har naturen begått en anomali, liksom
då hon kläder det giftiga kräket i tropikens mest
strålande och bländande farger.»–-»Geni är icke
samvete; låtom oss till en början väl skilja mellan dessa
båda.–—»
Huru föga sympati det således fans mellan dessa
båda män, var det dock till Sturzen-Becker Almqvist
tog sin tillflykt, då han »biltog drog från gamla
Norden» ; och hans forne literäre motståndare, som till en
del på grund af Almqvists skymfliga uttalanden mot
Blanche i Aftonbladet lämnat sin plats i dennas
redaktion och då var bosatt i Helsingborg, halp flyktingen
en sommarnatt 1851 att i öppen segelbåt komma öfver
sundet. Orvar Odd skildrar det sålunda:
Jag stod på stranden, när den sista gången
Från Sverges kuster han sin kosa styrde
På Guds försyn i vida världen ut...
Orkanen tjöt — jag minnes än den sången —
Kring bog och reling skyhögt vågen yrde,
Alt för min blick försvann i skum till slut.
Det lilla seglet blott, det purpurröda,
Jag då och då såg dyka upp, likt flamman
Utaf en brand, som andfådd flämtar till.
I samma dikt, skrifven vid Almqvists död i Bremen
1866, yttrar Orvar Odd vackert och erkänsamt, att
länge efter det mannens tragedi är glömd, skall hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
