Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erfarenheten, att den gamle filosof, hvilken definierade
människan som »ett tvåfaldt väsen utan fjädrar», har
mera rätt än man i allmänhet vill erkänna, och att det
i grunden blott är vinglösheten, sammanlagd med några
andra små egendomliga omständigheter, som skilja oss
från foglamas slägte. Vi vilja flyga, ehuru vi icke
kunna. Detta är åtminstone min natur för mig. Från
den stund, att träden begynna farga sig med den allra
ljusaste grönska, att luften börjar dofta en aning om
sommar, är det mig icke möjligt att länge förblifva
på samma ställe, allraminst att sitta hela veckan
innestängd inom murarna af en däfven stad, fogelarten börjar
vakna hos mig och det blir nödvändigt att flacka
omkring. –-»
Genom sina resor har han i likhet med Braun fått
blicken skärpt för det värkliga lifvet, för världen utom
sig. I hans dikter få emellertid bilderna ur
människo-lifvet, ur dagens förhållanden mindre utrymme, för att
dock få det så mycket mera i prosaskrifterna; han
älskar värklighetens värld och vill sjunga för denna,
men, det är dock helst som idéernas tolk han i själfva
dikten framstår. Så säger han i dikten »Värkligheten
till fantasien»:
I fantasiens luftgondol
Du seglar kring det blå
I nyckfull lek förutan mål,
Som himlens vindar gå;
Och eolsharpan på din arm,
Den leker själf därvid,
En brokig klang! än forsens larm,
Än turturdufvans frid.
Jag vandrar på den hårda mark
Och sjunger för mitt folk
Med stämma ljudelig och stark,
Idéens bud och tolk;
Jag delar mänskans lust och sorg
Och vid dess sida går
På karnavalens glada torg,
I nödens tysta vrår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
