Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endast tystnad och död 1 .. . Det är som jag vore
Utanför världen stäld, ur lifvet ryckt,
Som om förintelsens kalla ande fore
Kring om mig, isande alt uti sin flygt.
Och af en svindel gripen, i det jag tycker
Liksom försvunne under mig jordens klot,
Krampaktigt om min isstaf handen jag trycker,
Och uti isen spänner sig hårdt min fot.. .
Då på en gång! En sommarvind från sunnan
Smeker min kind och väcker mitt mod och hopp,
Blåser, som i ett nu, hvar skytapp undan,
Löser i lätta dunster töcknen opp!
Plötsligt är solens prakt öfver taflan gjuten...
— Strålande sol, förtrollare underbar!
Hur med ditt ögas vink du i minuten
Gör till ett feeri hvad en öken var!
Snöfälten gnistra af tusentals demanter,
Silfverblank ligger hvarje isplatå,
Tornande sig på alla håll och kanter,
Fjällarnas toppar glöda mot himlens blå.
Genom den klarnande luften det fjärran vida
Träder i skarpa konturer fram till slut;
Tiomilsväg för ögat åt hvarje sida
Landskapet breder sina armar ut.
Här dessa dalar, så långt du i öster kan följa,
Det är det gamla svenska fomj otaland 1
Här denna kust i vester och denna bölja...
Vesterhafvet, som sköljer den norskp strand!
Hvad friskheti
Är det ej, som man stode med skalden på branten
däruppe, skådande ut öfver »det gamla svenska
fom-jotaland», ända bort hinsidan fjällen, där vesterhafvet
sköljer Norges kusti Man känner tystnaden, man
förnimmer vinden, som bortjagar dimhöljena kring fjäll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
