Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som af sina landsmän förvandlats till en »mythisk
öfver-naturlig varelse».
Och Orvar Odd låter höra dessa kraftiga strofer:
Natten är .mörk med storm och byar,
Månen har gått i svarta skyar;
Nn är tid för behjärtade män!
Ungerns Gud är de djärfves vän.
Eljen Kossuth!
Ryssen snarkar på lägerbacken,
Tysken nickar vid bivuacken,
Ungrarn vakar med svärd i hand
För sin frihet och för sitt land.
Eljen Kossuth !
Nu öfver marker, kärr och stepper
Hämden loss sina läjon släpper;
Nu likt skogselden framåt, fram,
Eller som Donau utan dam!
Eljen Kossuth!
Sporre i hingsten, sabeln dragen!
Känner igen du de gamla tagen?
Det är den ungerska hussarn,
Stridens och ärans fosterbarn!
Eljen Kossuth !
Lefve de käcka och lefve de fria!
Ingen pardon för hämdens lia!
Ogräset undan, hurrah, hurrah!...
Segern är Ungerns! Halleluja!
Eljen Kossuth!
Men segern blef ej Ungerns, och liksom före 1838
blickar skalden i djupt missmod 1849 omkring sig i
Europa, finner åter »staterna sofvande» och frågar
tungsint (»Vid Ungerns fall»):
När skall härnäst ett under ske igen
Och tiden resa sig mer stark än förr
Och kalla kring sig sina trogna män,
Spränga för friheten dess fängseldörr?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
