Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dande tillfullo motiveradt, medan detta ingalunda kunde
sägas vara fallet med Sverige, ty här hade en Cavours
dristighet förvandlats till en äfventyrlig dumdristighet,
då vårt land ju intet reelt hade att vinna men så
mycket mera att sätta på spel. Insigten härom måste
dock till slut hafva uppgått för de unga skalderna, ty
det omtalade missnöjet upplöstes i vackra ord af
erkännande och tacksamhet vid konung Oskars död, att döma
både af Brauns vackra dikt vid detta tillfälle och
framför alt af Orvar Odds storslagna sorgesång, där han
ger fullt erkännande åt kung Oskar, som såg längre än
den eldiga »frihetens sångarätt», och detta erkännande
är prägladt af samma ärliga uppriktighet som fordom
hans klander:
Och skall det bli vårt värf och bli vår ära,
Vi simpla krigsmän i ett annat läger,
Vi frihetens försmådda sångar-ätt,
Att till hans grift vår aktnings fana bära. —
Vi vilja minnas honom, vi de samme,
Som ofta korsade med hans vår klinga
Och sågo annorlunda, än han såg;
Vi detta minne i vårt hägn anamme
Och vilja det ett eftermäle bringa
Och se i bottnen af hans lefnads våg;
Det är han värd att kommas så ihåg,
För hvad i detta kungahjärta ädelt låg.
När mest vi tviflade, när minst vi visste,
Han mera svensk än nånsin gick sin bana,
Fast ej han sade mången hvart han gick;
Om rätta vägen tog han icke miste,
Fast han lät ingen sitt kompass-streck ana,
— Det var nu hans natur hans statsmansskick.
Att han ett bifall mindre därvid fick,
Ett misstro mer, det vilseledde ej hans blick.
Vi älska månge mer det öppet djärfva,
Den kraft, som med trumpetarn vid sin sida
Tar jägarkedjan med sig »en avant!»
Dock låter ära sig också förvärfva,
Och ny terräng med annat sätt att strida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
