Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Det aldrig åldrande, det evigt unga,
Som jemt består, hur tiden skiftar skrud,
Du ville ock, du döde, helst besjunga:
Natur och kärlek, mensklighet ocli Gud.
I dina dikter fridens röster tona,
Du visste ju, att skalden, som en livar,
Till högsta uppgift eger att försona;
Nog finnas ständigt de, som söndra, qvar.
Och frid det bästa är, som dikten bringar;
Sjelf pansarsångarn störst och ypperst blef,
När, medan stilla »helgmålsringning» klingar,
Han sina sköna »nattvardsgäster» skref.
Din sångmö gick till hyddan som till borgen
I prydlig drägt, profilen attiskt sträng,
Men midt bland rosorna i blomsterkorgen
Låg mången väpling från den svenska äng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
