- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
192

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En natt i tropikerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192

enskommelse skulle jag icke alarmera lägret, förrän
solen gått upp. Av fruktan att somna på min post
vågade jag icke sätta mig ned, helst som jag på eget
bevåg permitterat de svarta vakterna, som nu sovo
som bäst. Jag gjorde därför en ny rond kring lägret.
Då jag stod och blickade mot den dröjande
soluppgången, kom en stor pytonorm helt oväntat emot mig.
Det oväntade mötet sände en kall kåre genom hela
min kropp, men självbevarelsedriften vaknade genast,
då jag såg ormen lyfta huvudet ett par meter högt
för att omedelbart skrida till anfall. Geväret, som jag
höll i vänstra handen, kunde jag icke lyfta, utan jag
drog min jaktkniv, vilken var lång som en bajonett
och skarp som en rakkniv, tog ett steg mot ormen och
lyckades med ett enda hugg skilja huvudet och dess
närmaste del från den övriga kroppen. 1 detsamma
slog ormens stjärt mot min panna med sådan kraft,
att hatten slungades ett långt stycke och jag var nära
att falla baklänges. Sedan föll den döda kroppen till
marken, där den ömsom ringlade sig, ömsom rätade
ut sig med våldsam kraft, som hade den velat krama
sönder det offer, mot vilket ormen siktat. Jag kan ej
beskriva, huru glad jag var, att detta möte icke
inträffade, medan det var mörkt. Jag skulle då
otvivelaktigt ha blivit dödad av odjuret.

Så snart det blev full dager, sändes två krumän att
hämta kanoten. De funno Mavambu oskadd. Han var
lika munter och glad som vanligt fastän mycket
hungrig och sömnig. Han hade ju icke sovit på hela natten.
Den mannen kunde skratta. Men Richards tjänstegosse
var ändå styvare i den konsten. Han skrattade med
både själ och kropp. Mavambu hade, då det blev

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free