- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
297

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett mycket kärt besök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

297

och jag lärde mycket den dagen, som sedan blev mig
till nytta. Westlind skötte sig utmärkt. Även han blev
god vän med Lutete, och Lutete yttrade sedan om
honom, att han kunde deras språk bra. Dagen gick
fort. Vi slutade också tidigare än vanligt, till både
Lutetes och Luembas belåtenhet. Lutete hade velat
sluta långt förut men låtit övertala sig att fortsätta.
Vi sutto en stund ute på verandan i den sköna
aftonsvalkan, ty vi hade mycket både gammalt och nytt att
samtala om. Mest höllo vi oss dock till det nya och
sökte även något speja in i framtiden.

Det var ganska långt lidet på eftermiddagen, då vi
bröto upp från bordet, där vi fortsatt våra samtal.
Westlind gick till vila och jag till min brevskrivning.
Det var en rätt stor brevbunt, som jag på morgonen
överlämnade till Westlind. Natten hade gått fort och
angenämt, ty i tankarna hade jag förflyttat mig från
ort till ort. Många sköna minnen döko därunder upp
för min inre syn och värmde mitt hjärta, men ingen
enda gång kände jag någon åstundan att vara tillbaka.
Tvärtom kände jag mig innerligt glad och tacksam
till Gud, som låtit mig tränga så långt in i hednaland
och av allt att döma ville föra mig ända in i hjärtat
av Afrika.

Morgonen kom i mitt tycke allt för snart. Den
medförde ännu en skilsmässa. Westlind hade ej löfte att
vara borta längre, och han drogs dessutom
oemotståndligt hem till sitt arbete. I avskedets stund yttrade
han bland annat: »Om det skulle dröja allt för länge,
innan någon kommer hit upp, så kommer Fredericksen
eller jag att titta hit upp ett tag.» Jag försäkrade
honom, att huru högt jag än uppskattade dessa
upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free