- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
348

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya vänskapsband knytas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348

som stackare. Sådana voro vi också i våra egna ögon.
Men då folket sett, att vi äro tjänare hos master,
betrakta de och behandla oss som hövdingar. Så är det
även med Gud och master.» Vid olika tillfällen hade
jag använt John som tolk under mina religiösa samtal
med infödingarna, och han hade därvid inlagt mycken
värme i sitt tal. Nu anade jag, att ljuset började lysa
in i hans egen själ.

Kongos korta skymning närmade sig. Vid klart väder
varar skymningen högst en timme, och en timme före
soluppgången ser man den blågrå strimma, som bådar
dagen. Fullmånen var redan uppe och lovade en
vacker, månljus kväll. Jag bar ut en stol på gården och
satte mig på den för att njuta av den vackra
solnedgången och den härliga naturen. Passadvinden kändes
svalkande i den varma aftonluften, och allteftersom
solen sjönk, tilltog stjärneprakten på himlavalvet. Även
sedan solen dalat, var det likväl så ljust, att jag
obehindrat kunde läsa dagens anteckningar i min
annotationsbok. Om en stund avbröts tystnaden av
trummor, lurar och dans i byarna omkring, men detta
störde icke i ringaste män min idyll, ty jag visste, att
trummandet, tutandet och dansandet den kvällen hade
en helt annan innebörd än annars. Det var denna gång
icke palmvinet, icke den ohöljda osedligheten, icke
heller de grymma giftmorden, som inspirerade musiken
och dansen, utan det var jaktlyckan, som gav
inspirationen. Syrsornas oändliga skara uppstämde runt
omkring mig sin entoniga sång, men vid den var jag
redan så van, att jag icke märkte den utom då jag
särskilt lyssnade. Till dem sällade sig så småningom
även nattfåglarna med sina läten. Det började lida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free