- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
17

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Som läkaremissionär

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svarade jag, att om jag icke vidare finge befatta mig med
mannen, emedan de trodde sig om att kunna bota
honom, så skulle jag gärna draga mig undan. Men
bandage och spjälor måste jag i sådant fall avlägsna, enär
de förmodligen voro i stånd att bota mannen utan
dessa hjälpmedel. Härvid spände de hanarna på sina
gevär och sade i vredgad ton: »Om du försöker att
komma in, så är du dödens man. Vi ha bränt upp
både tyg och trä. Det finns intet kvar, som är ditt.»
Till svar på denna hotelse sade jag leende: »Icke må
ni tro, att ni kunna skrämma mig, fastän ni äro
fetischmän och nog ha skrämt många i edra dar. Se här»,
sade jag, i det jag vek upp gördeln, som jag bar om
midjan, varvid min revolver blänkte fram, »I sen,
att jag inte är utan försvar. Jag kommer alltid som en
fridens man, men jag är på samma gång beredd att
slå ned alla överrumplingsförsök. I veten, att mina
vapen aldrig klicka och aldrig förfela sitt mål.» Vid
åsynen av revolvern hade de så när svimmat. De fällde
ned hanarna, lade ifrån sig gevären, räckte upp
händerna och ropade: »Låt vara, vite hövding, låt vara.» Jag
förklarade, att jag icke ämnade göra någon något illa.
Jag ville blott visa, att jag icke var försvarslös, på det
att de icke måtte hota en annan gång, då jag möjligen
kunde vara mindre benägen för mildhet. Då de nu
emellertid hade bränt upp mina tillhörigheter, så hade
jag ingen särskild anledning att gå in i huset, i strid
med deras protester. Men för att sona sin förolämpning
mot mig måste de giva mig en get med en ung killing.
Jag hade icke trängt mig på den sjuke, utan han hade
själv sänt två män efter mig. Efter denna förklaring
sade jag dem farväl. Bärarna voro i beredskap, ty de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free