- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
40

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter jaktens slut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

Han hade knappt hunnit lugna sig, innan byfolket
började komma ut till oss. De skarpa skotten hade
lockat dem. Vi befunno oss alldeles inpå byarna, ehuru
en skogsremsa dolt dem för oss. Karavanen hade de
sett, men då de icke kunde upptäcka mig i karavanen,
sågo de i detta ett ytterligare bevis för att det måste
ha varit jag, som skjutit i byarnas närhet. En av de
hövdingar, som varit med förra gången, var med även
nu. Vi kände strax igen varandra. De flesta av
byfolket kände mig också. Dessutom var en hövding från
en fjärde by också närvarande med rätt många av sina
män. Till denne sade jag, att om han ville ge mig fyra
bärare, så skulle han få en hel antilop för sig och sin
by. Om de andra tre byarna ville ge mig var sina två
bärare, skulle de också få en hel antilop jämte det som
blev över av den tredje antilop, som jag utsett för min
räkning. De utsågo genast tio man att stycka min
antilop och göra bördorna i ordning, sedan de först dansat
och stimmat och sjungit på det vanliga sättet. Lutete
övervakade styckningen av min antilop.

Det var en verklig lättnad att komma ifrån det
oerhörda sorlet, ehuru det ingalunda saknade sitt stora
intresse att emellanåt få vara med därom, så att man
småningom vande sig vid det. Jag antog nämligen, att
jag med tiden skulle få vara med om stim, som icke
vore av så alltigenom fredlig art som dessa. Jag hade
nu jagat i många av distrikten i Lukungadalen, och alla
dessa hade förut varit ovänligt stämda mot mig men
blivit omstämda genom köttet, som jag skaffat dem.
Alla distrikt, som jag besökt, hade betygat, att om jag
behövde deras hjälp, så hade jag endast att sända bud
till dem, så skulle de genast komma till undsättning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free