- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
79

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ute bland infödingarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

kvar så länge, att vi kommo hem först i skymningen,
och då sjöngo vi Herrens pris till inpå sena kvällen.
Vi voro unga båda två och älskade sång.

Den bestämda morgonen för jaktturen var inne.
Innan ännu något tecken till dagning syntes i öster,
hade Lutete med sina tolv följeslagare vadat över
floden. Som svarta punkter avtecknade sig
männen på gården, där de skredo upp. John hade
blivit tillsagd kvällen förut att rusta sig för jakten.
Banks och jag voro även i ordning. Vid
kommandoordet »Tuendeno kweto» satte sig tåget sakta i rörelse.
Det var en blandad trupp: en skotte, en svensk, en
kustman och tretton lukungamän, bland dem en
av-gudapräst. De svarta gingo i täten och sparkade
vattnet ur gräset, vilket föga generade deras bara ben.
Tåget fortskred under tystnad, ty det var strängeligen
förbjudet att prata såväl på vägen till som under
jakten. Alla meddelanden måste ske medelst viskningar,
ty om de infödda tillåtits att prata, skulle de genom
sitt högljudda prat ha skrämt bort allt villebråd. Det
var nog ibland svårt för dem att hålla sig tysta, men
det gick dock tämligen bra. Så länge det var mörkt,
var det ganska svårt för dem att taga sig fram. Som
de svarta sällan äro ute i mörkret, äro de ovana att
färdas i det. Detta var en av orsakerna till att jag så
gott som undantagslöst hade samma män med mig, ty
de hade förvärvat en viss vana både vid mörkret och
vid andra med jakt förknippade omständigheter. På
jaktfärder mot så pass kraftigt villebråd som bufflar var
det nödvändigt att hålla god disciplin, om man önskade
jaga med framgång.

Ända sedan dagen bräckte, hade fåglarna
underhål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free