- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
95

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En nattlig lejonjakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95

långt på tiden, de sovande krumännen snarkade i total
glömska av denna farofyllda värld, själva började vi
även gäspa och känna oss tunga i huvudet och undrade,
om vi inte borde strejka från vår självtagna nattvakt.
Två långa timmar hade gått, då en av de två vakande
krumännen viskade, i det han pekade åt det håll,
varifrån djuren vanligen brukade komma: »Massa, titta.»
Vi spejade nyfiket, men kunde ingenting se på en
stund. Men så blevo vi varse flera par små lyktor med
ostadigt sken. De kunde icke vara stilla mer än en
sekund i taget. De vände sig än åt den ena sidan, än
åt den andra. Krumännen sade: »Big beast live for
come (Stora djur komma)». I ett nu försvunno de
små »lyktorna» i mörkret. Därpå syntes tre par stora
»lyktor». Först sågo vi dem sakta närma sig, så
stannade de, höjde och sänkte sig, men de rörde sig icke
sidovägs utan lyste rakt fram. De närmade sig
för-sigtigt, stannade och närmade sig igen. Det var
särskilt två par, som tycktes vara dristiga, ehuru de
iakt-togo klok försiktighet. De närmade sig blott några steg
i taget. Vi voro tvungna att låta dem komma riktigt
nära för att vara fullt säkra på att träffa, ty det var
icke så ljust, att vi kunde se siktet på geväret. Skulle
vi skjuta, måste vi således sikta längs gevärspipan,
vilket var ganska osäkert, om ej föremålet var riktigt
nära. Vi ville icke till något pris riskera att skjuta bom.

»Lyktorna» närmade sig under stor tveksamhet.
Slutligen voro de så nära, att vi ansågo oss böra våga
försöket. Vi hade redan medan djuren voro längre bort
kommit överens om att jag skulle skjuta på besten till
vänster och Banks på djuret till höger. Samtidigt höjde
vi våra gevär, togo korn mitt emellan »lyktorna», skotten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free