Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - VIII. Den centrala organisationens sammanfattning i 1634 års regeringsform - Centralregeringen enligt regeringsformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÖ02—1634 343
närvarande, skall resolvera, huruvida saken skall gå ända till
dom. Är åter brott begånget af ett helt kollegium eller af
en bland de fem riksämbetsmännen, afgör konungen ensam, om
han vill nöja sig med en varning eller låta saken komma till
rättegång. I senare fallet sitter han själf jämte rikets råd för
rätta, såvida icke brottet är så groft, att det går på lif och ära;
då måste det afdömas af den utomordentliga domstol, som fått
att utöfva ständernas domsrätt. Detta skall alltid ske, äfven
om brottet ej är så svårt, då konungen är död eller omyndig
och någon domstol af konung och råd således icke kan bildas.
Såväl rannsakningar som rättegångar skola hållas i ett för detta
ändamål särskildt utsedt gemak i Stockholms slott, och den
ene statssekreteraren har att tjänstgöra som åklagare, den andre
som notarie, såvida de ej äro jäfviga eller pä annat sätt för-
hindrade (p. 42)1.
Själfva den grundsats, som i dessa revisionsbestämmelser
fått sitt uttryck, var i och för sig lika litet någon nyhet som
organisationen i öfrigt. Kontroll öfver ämbetsmännen och dessas
ansvarighet för sin förvaltning hörde oupplösligt tillsammans
med hela det system af fasta ämbetsorgan, som så småningom
brutit igenom, och både kontroll och ansvarighet var äfven
genomförd inom de förvaltningsorgan, där organisationen hunnit
jämförelsevis längst, genom kammarens revision af alla finansiella
tjänstemän och hofrättens — eller hofrätternas — granskning afun-
derordnade domares ämbetsutöfning. Nya voro emellertid de
former, som regeringsformen nu stadgade för alla förvaltnings-
grenar gemensamt 2, och nytt framför allt ansvarighetens genom-
förande äfven för de ledande centrala myndigheterna, kollegierna,
med den noggranna regleringen af själfva rannsakningen i första
rummet, eventuellt däraf följande rättegångar i det andra. Denna
1 Termerna åklagare och notarie tyda på att regeringsformen vid be-
stämmelsen om statssekreterarne närmast åsyftat rättegångarna, men det är
icke alldeles omöjligt, att de i motsvarande egenskaper — såsom föredragande
och protokollsförare — kunde vara afsedda äfven för rannsakningarna.
2 Den enda allmänna bestämmelse om regelbunden revision af ämbets-
männens förvaltning, som anträffas i äldre handlingar, är en punkt i rådets
förslag till regeringsordning af 20/3 1594, enligt hvilken regeringen skulle »hvart
annet eller hvart tredje år räfste efter dem, som i något ämbete brukede blifve»
SRA III, s. 462.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
