- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
III:307

(1875) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I slutet af förra seklet bodde en gammal hedersman till
prost på sin prestgård nedåt landet. Han hade öfver trettio år
egt denna lägenhet. Pastoratet var väl icke stort, men,
hvad man säger, naggande godt, och gubben hade deraf
sin rikliga bergning. Han var af den så kallade gamla
uppsättningen, lät kalla sig kära far och sade du åt alla
sina församlingsbor, med undantag af kronofogden,
länsmannen och en landtjunkare, hvilka titulerades med min
gunstige herr bror och gynnare! De gamla, goda
ordningarna höll han strängeligen vid magt så inom sin
församling, som i sitt eget hus. Då till exempel gubben inträdde
i kyrkan, skulle alla stiga upp och helsa på kära prostfar,
och klockaren stå i sakristidörren som ett tändt ljus. Åkte
han ensam i sin schäs, utan att hafva någon bakpå,
tillhörde det kyrkovaktaren att passa på och taga emot hästen,
samt klockaren att hjelpa prosten ur. Likaledes att, när
gubben syntes på backen en half fjerdingsväg från kyrkan,
skulle angången ringas. I sakristian justerade alltid
klockaren och kyrkvärdarne sina ur efter prostens, och så hela
församlingen efter dem. Sken åter solen, så skedde en
allmän justering efter timvisaren på kyrkogården. Gubben
var annars en stor och bredaxlad man med skarpa ögon
och mörk skäggbotten. Det silfvergrå håret föll
vördnadsbjudande kring axlarna, och de ännu fylliga och
rödblommiga kinderna tillkännagåfvo helsa och ett ordentligt
lefnadssätt.

Tre ting voro honom synnerligen kära, hans schäs,
hans pipa och hans hund. Schäsen var ej af det
nymodigaste slaget, visst ett sekel gammal och hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfd/c0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free