Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drängstufvuknuten; men ingen Peter ville låta höra af sig. –
»Besynnerligt,» mumlade gubben, »finnes ingen själ hemma?
sofva de eller äro de lomhörda?» – Ändtligen framstönade
en röst ur mörkret: »Herr Jess! är det prosten?» – »Ja,
visst är det jag, ditt nöt!» röt gubben. »Hvarföre kommer
ingen ut eller hör hvad jag ropar?» – »Ack! herr prost,»
blef svaret, »vi äro alle sammans från våra sinnen.» – »Det
ser jag nog,» fortsatte gubben, »skaffa blott reda på drängen.»
– »Ack! här är allt i oreda,» jemrade sig rösten: »vi äro
alldeles olyckliga. Gud nåde oss arma barn!» – »Hvad
står på?» frågade prosten, något ängslig. – »Mamsell Greta,»
blef svaret, »är sin kos; vi hafva sökt henne hela qvällen.
men förgäfves. Gud låte henne inte ha fallit i sjön!» –
»Hvad säger du, menniska!» dundrade gubben och hoppade
ur schäsen. – Kras! sade det under hjulskenan, ty aldrig
kommer en olycka ensam. Gubbens snugga var för evigt
förbi. Vid afhoppandet hade den trogna själen, liksom
intagen af samma förskräckelse som sin husbonde, dansat ur
åkdonet och fallit i mark. Hästen tog vid hoppet ett steg
framåt, och hjulet gick öfrer den åldriga trotjenarinnan. I
häpenheten förmärkte likväl gubben icke olyckan. Han
skyndade in, adjunkten efter. Berättelsen upprepades å nyo.
Hatt och kapprock kastades på köksbordet, och säkert hade
prosten tobakspung blifvit ett offer för spiselden, om den
ej lyckligtvis fastnat på kroken, der grytringarne hade sin
plats. Gubben gaf genast befallning, att alla skulle skynda ned
till stranden med lyktor och bloss, samt laga ekstockar och
båtshakar i ordning. Ett allmänt löpande. Lasse, hvilken
varit med prosten på husförhör, blef oaktadt sin trötthet
icke den minst verksamma, liksom skulle han hafva förstått,
att något bekymmerfullt var på färde. Han gnälde, vädrade
och sprang af och an.
Man undersökte nu hela stranden framför prestgården,
men med fåfängt bemödande. Drängarne gingo ända till
midjan ut i vattnet och trefvade med störar. Intet spår
kunde upptäckas. – »Greta!» började gubben då ropa, så
att det genljöd i bergen. Man fortsatte undersökningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
