Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brännande och alkoholförgiftade hjärna oupphörligt uppgör planer,
till hvilkas utförande han saknar kraft. Han är den viljelöse
sam-hällsomstörtaren, som med sin farliga talang på samma gång
skrämmer och intresserar öfverklassen. Det var anarkismen, som
under många beslöjade former fann sitt artistiska uttryck i
Mont-martres konstnärsknejper, samtidigt med att Ravachol och med
honom likasinnade kastade de första bomberna i Paris.
I denna besynnerliga koloni fanns det i början af åttiotalet
åtskilliga små knejper, där artisterna på aftnarna samlades med
sina modeller, och där de tecknade bilder på väggarna,
deklamerade och sjöngo, och där värden, som regelbundet blef narrad på
betalningen, måste lefva på den mera välbergade publik, som; drogs
till huset genom stamgästernas talanger. Med tiden’ utvecklade
sig åtskilliga af dessa knejper till hela konstmuseer, och då det
bland skalderna fanns åtskilliga, som med fulländad konst
föredrogo sina egna sånger, fick det efter hand häfd, att värden tog
en obetydlig entrée-afgift. Ögonblicket var kommet, dål de spridda
krafterna kunde med fördel samlas till en konstnärlig ensemble,
och till att lösa denna svåra uppgift fanns just den rätte mannen.
Hans namn var Rodolphe Salis, en f. d. målare, som hade
utställt sina taflor utan framgång. Med en affärsduglighet, som
för öfrigt snart gjorde honom känd bland kamraterna, skapade
han den beryktade konstnärsknejpen Chat noir (Svarta katten,
vid Rue Victor Massé), som snart blef uppsökt af både parisare
och utländingar och följaktligen snart förlorade sin
ursprunglighet. Rodolphe Salis’ förnämste medhjälpare var målaren Willette,
som alltid åtföljdes af en svart katt, efter hvilken
konstnärsknejpen fick sitt namn. Prestationerna bestodo i sång, musik,
revyer och deklamering af skaldeverk, som illustrerades af
förträffliga skuggbilder. Skalderna och musikerna föredrogo
personligen sina verk och blandade sig bland åhörarne, hvilket utan
tvifvel starkt stod i strid med dessa konstnärers känslor, ty tonen
på de gamla knejperna hade varit ganska förnäm och
tillbakadragen gent emot den stora allmänheten. Salis’ affärsmässiga led-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
