Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanlig cafékonsert, på hvilken Montmartre-artisterna uppträdde
mot betalning. Chat noir lefde uteslutande på sin forntid, då
Rodolphe Salis dog 1897 och hans beryktade cabaret blef endast
ett historiskt minne.
Det är naturligtvis en stor massa främlingar, som strömmar
hit till Montmartre och som kommer dit utan de förutsättningar,
som äro nödvändiga för att man skall förstå detta konstnärslif. För
sådana främlingar hafva spekulanterna upprättat några särskilda
etablissement, bland hvilka de tre mest besökta äro: Helvetet,
Himmelen och Tillintetgörelsens cabaret.
De två första husen (vid Boulevard Clichy) äro lätt
igenkännliga på sina respektive eldröda och himmelsblå fasader. Vid
ingången till Helvetet stod förut en präst, men han har ersatts af
en djäfvul. Inne i huset finnes där en rad varma rum med
lågande väggar och tak med ettersprutande ormar; det sista
rummet är en teater, där själfva djäfvulen spelar komedi och biter sig
i sin egen svans. En promenad genom Helvetet kostar 2 francs.
För samma pris upptages man i Himmelen, där gratiösa
änglar — utan tvifvel fallna änglar — passa upp vid ett bibliskt
nattvardsbord. Lammkotletterna tyckas dock vara lika sega i
Himmelen som på Montmartre, och de heliga män och kvinnor,
som uppträda på den himmelska teatern, hafva knappast företett
Sankte Per någon dygdeattest. Vår Herre framställes af en äldre
roué, som midt under jordens skapelse kilar ut mellan kulisserna
och tömmer en grogg.
Tillintetgörelsens cabaret (Cabaret du néant) bereder dock
den besökande de största öfverraskningarna. Från boulevarden
ser man ett hemskt, tillstängdt hus, där dörren utmärkes genom
ett grönt ljus. Man träder in darrande och bäfvande och tages
emot af ett halft tjog likbärare, som pekande på en öppen
likkista mumla med sträf, graflik stämma: Bonjour, mon monbond
(God dag, min dödssjuke vän)! I detta angenäma sällskap väntar
man, till dess likrummet är fullt af nyfikna, och samtliga
närvarande föras nu genom en underjordisk gång in i en likaledes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
