Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som man aldrig glömmer, om man en enda gång har sett den.
Den försiggår på följande sätt hos Le Journal.
Redaktionssekreteraren Eauze kommer in på sätteriét; han har
nu sjunkit ned till fullständig apati och besvarar icke de
närvarandes vördnadsfulla hälsning med så mycket som en nick. Han
omringas genast af ett halft tjog medarbetare, som allesamman
göra honom uppmärksam på, att de hafva artiklar stående, som
omöjligt kunna »stå öfver». En af dem har interviewat en
politiker, som nu otåligt väntar, att hans yttranden skola se ljuset, en
annan har lämnat in en indiskretion om inrikesdepartementet, som
följande dags afton kommer att omtalas i Journal officiel, och där
är en tredje, en behaglig yngling med artisthår och havelock, som
blygt upplyser om, att han har lofvät m:lle Amar »några rader».
Men redaktionssekreteraren, som tyckes vara både blind och döf,
är inbunden som en sfinx. Han vänder sig till faktorn med ett
brummande läte och skrider till sitt arbete.
De tre litterära uppsatser, som skrifvas af krönikörerna, skola
in i numret. De fylla nästan hela första sidan. Samma lag
gäller för den s. k. éditorial (den lilla resonnerande uppsatsen) och
för de fashionabla nyheterna samt de betalda faits divers. Det är
nu bara fem till sex spalter kvar af numret, och till dem har
redaktionssekreteraren, som blir allt slöare och slöare, ungefär tjugu
spalter, som äro uppsatta. Under stigande spänning bland
redaktörerna uppbjuder han den sista återstoden af sin energi och låter
blicken glida öfver de närvarandes alster, men huru slö och
hopfallen han än är, har 30 års rutin lärt honom att rent
instinktmässigt slå ned på de artiklar, som nästa dag böra stå i
tidningen. Han gör med handen ett par mystiska rörelser, som äro
högsta domstolens utslag, och medan några af de närvarande
plötsligt få ett glädjestrålande utseende och andra sjunka ned i
ödmjukhet eller rodna af liarmfullt trots, sätter
redaktionssekreteraren sin flottiga höga hatt på hufvudet och försvinner utan att
säga godnatt.
Efter denna katastrof förestår ett nytt svårt afgörande, le
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
